Aktiemäklarna genomgår den tredje krisen på tjugo år. Denna kan bli den sista, och för många väntar nya karriärer.
I juni 2011 släcktes lampan på Ålandsbankens institutionella mäkleri.
Lönsamhetsproblemen gick inte längre att ignorera och 15 personer
förlorade sina jobb. Två veckor senare sålde Öhman sin fondkommission
till Norge, och sen var bollen i rullning. Carnegies och Pensers
tradingavdelningar gick i samma fotspår. Efter fastighetskrisens stålbad
och it-kraschens utslagningar genomgår mäklarbranschen sin tredje och
tuffaste kris hittills. Vid föregående tillfällen har branschen rest sig
på nio, men denna gång, som finansmännen brukar säga, är det
annorlunda.
Nya börser och teknologiska språng har tvingat ned
courtagen till bottennivåer, men också ställt helt nya krav på it-system
och personal. Den ekvationen har gett lägre intäkter och högre
kostnader, vilket lämnar lite utrymme för marginalspelare med mindre
volymer i huset. Kvar blir de stora bankerna och, inte minst, de
internationella finansjättarna i London. Aktiemäklare och traders, den
gamla finansmarknadens stjärnor, får se sig om efter nya jobb. Men hur
omfattande är det, och vart tar de vägen?
– Vi har ingen riktigt bra koll på det, säger Leif Karlsson, på Finansförbundet.
Hantverkarna vid Sveriges mäklarbord och tradingdeskar
är helt enkelt en yrkeskår som facken aldrig lyckats vinna över. Kanske
sitter det i kulturen. Frågan går vidare till Bankföreningen, som dock
inte vill kännas vid yrkesgruppen.
– Den där delen av marknaden ligger väldigt lite i fokus, säger Johan Hansing, och hänvisar till Fondhandlareföreningen.
Men även vid Fondhandlareföreningen råder det brist på
statistik, och det stannar vid några kommentarer "off the record".
Budskapet från föreningen är dock klart - branschen är stadd i en
"extremt snabb" förändring, och medan Bryssel skriver nya lagar är det
småspelarna som förlorar.
En som däremot vågar sig på en gissning är Ulrik Swedrup, vd för rekryteringsfirman CV Search.
– De som mäklar aktier, det gänget håller på att försvinna. Det sker
idag via robotar. Sen har du några institutionella mäklare som sitter
kvar för att de har kundkontakter med de stora fonderna som vill ha en
relation, trots att även de kör en del via robotar.
Robotarna, i det här fallet är de omdebatterade
datorerna som under 2000-talet städslats till att kunna genomföra mycket
av det mäklaren betalats för att göra - ta en stor kundorder och smyga
ut den i marknaden utan att skrämma upp eller ned priset. En miljon
Volvoaktier går i dag bort i en knapptryckning. Å andra sidan finns
fortfarande ett behov på marknaden att sälja och köpa stora poster i
mindre bolag. Här krävs en tjock telefonbok, inte datakraft, och här är
mäklaren fortfarande kung.
Swedrup, i rekryteringsbranschen sedan 1984, har en ganska bestämd
uppfattning om vad folket duger till. Aktieanalytikerna kommer att kunna
skola om sig till företagsanalytiker och kliva in den gryende
obligationsmarknaden.
Mäklarna, å andra sidan, kan aktiemarknaden som ett
rinnande vatten och tar med sig den kunskapen till "private banking",
finansbranschens nya och lite lyxigare ringhörna, där de lite rikare kan
massera sina pengar. Kvar blir tradern.
– De är längst ut på skalan, och svåra att placera någon annan stans. De
vill inte sätta sig och förvalta en portfölj. Det är icke-akademiker,
med affärssinne, killer instinct och mycket "street smarta", säger Ulrik
Swedrup.
Det rör sig dock om en mycket liten grupp. En del av de som redan flutit
ut från investmentbankerna har i stället börjat handla för egen
räkning, och blivit så kallade "day traders".
För Louis Grünthal har matbranschen alltid lockat, och
bortsett från den alltjämt hägrande restauratörsdrömmen är han nöjd med
sitt nya yrkesval, även om ränderna kanske aldrig riktigt går ur.
– Det är häftigt, att få in en stor beställning ger samma kickar som att
ta en affär på tradinggolvet. Hjärtat bultar, säger han.
Källa: e24.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar